640 dagar kvar till IM

Nostalgi-tripp tillbaka till 2005/2006 då jag var i form och sprang och mådde bra.

Jag har varit inne i en riktig dipp och först nu börjar jag ta mig ur den. Jag upplever jobbet som stressigt och att jag inte har en balans mellan jobb och fritid. Har dock lyft frågan och det börjar bli bättre. Väntar på besked från sista intervjun – kundrådgivare på Olof Palmes plats. De sista intervjuerna sker denna vecka så i början av nästa vecka bör jag veta. Om jag inte får detta jobb så får jag sätta mig vid ritbordet igen och fundera över nästa drag.

Får ändå ta fram en målbild som jag ska försöka jobba mot, här kommer den:

Målgång efter Los Angeles Marathon 2005 – mitt första marathonlopp.

 

660 dagar kvar till IM

Tiden går fort nu, det blir mörkare och mörkare.

Just nu är det bra – jag är ledig en vecka – mycket välbehövligt. Jag har varit hos tandläkaren, ätit lunch med god vän, tränat och allmänt mått bra! Det kommer mer och mer färger på träden och snart ramlar alla löv av. Det är c:a 2 månader till jul och då vänder det och blir ljusare. 

När det gäller träningen har jag mycket fokus på att bli rörligare och att ta bort ”mina muskelbarriärer” (sjukgymnastens uttryck). Jag har fått en hög med övningar att göra och tanken är att det blir dessa övningar, mycket core och att jag ska prova yoga. Yogan är bra för både rörlighet och för andningen.

Nu laddar jag på och så kör vi!!

670 dagar kvar

Det blir mörkare och mörkare.

Jag gillar inte mörker. När jag var yngre brydde jag mig inte men ju äldre jag blivit desto värre har det blivit. Nu gäller det att bita ihop. Dagarna går ju …

Men när det är sådana här mornar så känns det mycket bättre så fokus nu är soliga dagar och att vara ute så mycket som möjligt då. Njuta av de fantastiska höstfärgerna.  I helgen som var passade jag på att baka, härligt terapiarbete – man gör något med händerna. Uterummet är nästan helt klart och där sitter vi och njuter på vardagskvällar och på helgerna. Kampen går vidare – snart är det jul.

700 dagar kvar till Ironman

Jag har länge velat göra en Ironman. Det har ”skitit sig” 2 gånger varav en var en fokuserad satsning. Man kan älta hur länge som helst vad som inte fungerade men faktum kvarstår – jag SKA genomföra en Ironman. 

Siktet är nu inställt på Kalmar 2019. Jag behöver gå ner till min målvikt och så behöver jag få till styrka och kondition. Det blir ju inte lättare ju äldre man blir, hehe…

Nåja, skam den som ger sig. 

Igår drabbades Göteborg av ett riktigt oväder. På väg hem började det hagla så det stod härliga till. Bilden nedan visar hur det såg ut från bussen på väg hem.

Efter samråd med maken beslöt vi oss för att sammanstråla på John Scott och ta en afterwork. De hade en tävling om bästa selfie på JS, får se om vi har en chans att vinna. 

Wild and crazy?

Idag tog jag det lugnt, gamla tanten orkar inte riktigt med festprisse-livet på samma sätt. Imorgon blir det träning på brutalbanan i Kortedala. 

Snart mars månad..

Oj vad tiden rinner iväg.

Nu är jag i alla fall frisk igen och har så smått börjat träna men oj vad jag ligger efter. Jag får nog ta krafttag nu så att jag når mitt mål med 1.500 km löpning i år.

I går, lördag 25 februari, var vi på dop. Det var Stefans yngste son, Niklas som döpte lille Björn. En fin ceremoni. Efteråt var det lätt lunch och kaffe. Nu håller vi på att förbereda oss för en ny jobbvecka, som sagt, tiden bara rinner iväg…

Vi närmar oss mitten av februari

Vi är en bit in i februari och början av månaden har varit turbulent. Kontroll-röntgen av övre buk. Innan min operation 2015 hittade man en suspekt formation i övre delen av buken. Den bedömdes inte som farlig men jag skulle göra en kontroll efter 6 – 12 månader. Detta är nu gjort och resultatet var sådär. Fettknölen eller klumpen har vuxit lite. Den består mestadels av fett men det finns några mörkare partier som man vill undersöka vidare. Usch… inte roligt men jag får hoppas på det bästa.

Brorsan och familj kom på besök första helgen, det var kul. Så här kunde det se ut…

Här väntar vi på pizza-leverans innan avfärd till Motala.

Förra veckan var sådär, fick gå hem på tisdag lunch för jag var genomförkyld och mådde skit. Nu är det lite bättre och jag hoppas jag slipper dylika baciller.

Sammanfattning av januari 2017

Årets första månad är förbi.

Hur har det varit? Lite upp och lite ner. Ljuspunkter är resan till Vemdalen med skidåkning och ledigheten efter årsskiftet. Jobbet har varit okej men det kräver en hel del energi och jag har varit ganska trött när jag kommit hem. Det har påverkat min träning som inte har gått riktigt som jag förväntat. Viktminskningen har inte heller varit så bra. Men det är 2 saker jag hoppas förbättra nu i februari.

Striden går vidare…

Stärkande fjäll-luft…

Nu är vi tillbaka efter några dagars skidåkning i Vemdalen. Härligt värre. Vi åkte upp förra fredagen, stannade och sov över på Hotell Karl Gösta i Mora, innan vi fortsatte till slutdestinationen – Vemdalsskalet.

Vi checkade in, hämtade skidutrustningen (vi hyrde skidor och pjäxor). Lite pirrigt, det var ändå 30 år sen jag åkte sist. Numera använder man även hjälm så vi hämtade även ut varsin hjälm. Sen installerade vi oss i stugan.

Sen blev det åka skidor i dagarna 3. Vi började försiktigt i barnbackarna men sen blev det blå pist och lite brantare. För att inte ha åkt på så länge är jag jättenöjd och vad roligt det var.

Nu är vi hemma igen. Tvätt och fix och sen lite träning på det. En riktigt härlig vecka, det bästa är att vi har helgen kvar!!