640 dagar kvar till IM

Nostalgi-tripp tillbaka till 2005/2006 då jag var i form och sprang och mådde bra.

Jag har varit inne i en riktig dipp och först nu börjar jag ta mig ur den. Jag upplever jobbet som stressigt och att jag inte har en balans mellan jobb och fritid. Har dock lyft frågan och det börjar bli bättre. Väntar på besked från sista intervjun – kundrådgivare på Olof Palmes plats. De sista intervjuerna sker denna vecka så i början av nästa vecka bör jag veta. Om jag inte får detta jobb så får jag sätta mig vid ritbordet igen och fundera över nästa drag.

Får ändå ta fram en målbild som jag ska försöka jobba mot, här kommer den:

Målgång efter Los Angeles Marathon 2005 – mitt första marathonlopp.

 

650 dagar kvar till IM

Fortfarande november.

Nu ÄR det verkligen mörkt. Är inne i en svacka eller dipp. Detta beror på jobbet. Jag känner inte ”utmaningen” längre. Min ”administrativ tid” som jag har för att kunna jobba mot våra mäklare är mycket mindre med det nya schemat. Vi behöver vara ”fler” som bemannar kontoret. Det köper jag men min roll är ”utanför schemat” och ska vara som en länk mellan bank och mäklare. Suck! Jag har dock bestämt mig för att söka annat jobb och att arbeta med ”bokade kunder” istället, den 10 november ska jag på en intervju, håll tummarna!

Sista veckan i oktober var jag ledig och sista dagen, söndagen, var vi på långpromenad och njöt av höstfärgerna. 4 timmar med fika-paus vid Humlebadet. Mumma för själen och sinnet.

660 dagar kvar till IM

Tiden går fort nu, det blir mörkare och mörkare.

Just nu är det bra – jag är ledig en vecka – mycket välbehövligt. Jag har varit hos tandläkaren, ätit lunch med god vän, tränat och allmänt mått bra! Det kommer mer och mer färger på träden och snart ramlar alla löv av. Det är c:a 2 månader till jul och då vänder det och blir ljusare. 

När det gäller träningen har jag mycket fokus på att bli rörligare och att ta bort ”mina muskelbarriärer” (sjukgymnastens uttryck). Jag har fått en hög med övningar att göra och tanken är att det blir dessa övningar, mycket core och att jag ska prova yoga. Yogan är bra för både rörlighet och för andningen.

Nu laddar jag på och så kör vi!!

670 dagar kvar

Det blir mörkare och mörkare.

Jag gillar inte mörker. När jag var yngre brydde jag mig inte men ju äldre jag blivit desto värre har det blivit. Nu gäller det att bita ihop. Dagarna går ju …

Men när det är sådana här mornar så känns det mycket bättre så fokus nu är soliga dagar och att vara ute så mycket som möjligt då. Njuta av de fantastiska höstfärgerna.  I helgen som var passade jag på att baka, härligt terapiarbete – man gör något med händerna. Uterummet är nästan helt klart och där sitter vi och njuter på vardagskvällar och på helgerna. Kampen går vidare – snart är det jul.

680 dagar kvar…

Vi är nu inne i oktober.

Det är mörkare både på morgonen och på kvällen. Men idag, 6 oktober, var det fantastiskt väder, rena indiansommaren. Jag tog en magisk bild på väg till bussen idag, var bara tvungen.

De sista dagarna har varit turbulenta. Mycket på jobbet, förkylning. Det har gjort att träningen blivit lidande. På grund av förkylningen fick jag ställa in besöket hos Marit på Improve Rehab. Det var jag inte så glad över men det är ingen idé när jag hostar så fort jag anstränger mig det minsta.

En rolig sak som har hänt är att jag blev kallad till jobb-intervju. Intervjun gick bra men det är ju alltid svårt att veta vad dom tänker och vem dom vill ha. Besked i vecka 42, om dryga 2 veckor. 

690 dagar kvar…

Jaha, de 10 första dagarna har passerat. Inget märkvärdigt. Längtar efter att vara ledig men det är väl ingen ”rocket science”.  Fick till lite cykling idag – till och från jobbet, det är bra för huvudet.

Längtar faktiskt till nästa år och Grövelsjön…

700 dagar kvar till Ironman

Jag har länge velat göra en Ironman. Det har ”skitit sig” 2 gånger varav en var en fokuserad satsning. Man kan älta hur länge som helst vad som inte fungerade men faktum kvarstår – jag SKA genomföra en Ironman. 

Siktet är nu inställt på Kalmar 2019. Jag behöver gå ner till min målvikt och så behöver jag få till styrka och kondition. Det blir ju inte lättare ju äldre man blir, hehe…

Nåja, skam den som ger sig. 

Igår drabbades Göteborg av ett riktigt oväder. På väg hem började det hagla så det stod härliga till. Bilden nedan visar hur det såg ut från bussen på väg hem.

Efter samråd med maken beslöt vi oss för att sammanstråla på John Scott och ta en afterwork. De hade en tävling om bästa selfie på JS, får se om vi har en chans att vinna. 

Wild and crazy?

Idag tog jag det lugnt, gamla tanten orkar inte riktigt med festprisse-livet på samma sätt. Imorgon blir det träning på brutalbanan i Kortedala. 

Snart mars månad..

Oj vad tiden rinner iväg.

Nu är jag i alla fall frisk igen och har så smått börjat träna men oj vad jag ligger efter. Jag får nog ta krafttag nu så att jag når mitt mål med 1.500 km löpning i år.

I går, lördag 25 februari, var vi på dop. Det var Stefans yngste son, Niklas som döpte lille Björn. En fin ceremoni. Efteråt var det lätt lunch och kaffe. Nu håller vi på att förbereda oss för en ny jobbvecka, som sagt, tiden bara rinner iväg…